Vart man än kollar så går folk med antingen barnvagnar eller gravidmagar??!

Det är jätte jobbigt, och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Just nu ser jag bara oberörd ut och går sönder i massor med bitar inombords.

Jag orkar inte prata om det, inte säga det högt. Men jag är nog ganska nere just nu. Det känns som att det försvunnit en hel del sol i mitt liv. Och jag har inte riktigt hunnit hantera det. På sista tiden har jag gjort det som jag alltid gjort då det blivit svårt, jag har legat hemma och glott. Egentligen vill jag göra det fortfarande och en stund framöver. Men det är så mycket viktigt i skolan så för att slippa få ig i alla ämnen så måste jag vara där. Även om jag inte är motiverad eller ser något som helst roligt i det.

Sen har jag inga som helst tvivel om att jag inte kommit över mitt missfall än, för annars borde jag inte reagera på alla barn och gravidmagar som jag gör, eller hur? Men jag vet att jag måste gå ut gymnasiet först och så vill jag ju inte bo hemma med ett litet barn. Men känslan av att ha haft ett barn och sen förlorat det...det är hemskt.

Men jag är ändå glad att jag inte hann gå så långt så det faktiskt blev ett barn med naglar, hjärta och liksom, ja, ett barn. Eller ännu mer glad för att jag inte behövde föda fram det. Sen är jag nog innerst inne ganska glad för att jag fick det missfallet.

Jag tror att jag hade klarat mig till sist, men då hade jag antagligen bott med mamma ute i skogen, varit halvt sinnessjuk eftersom jag hade bott med min mamma, jag hade kanske eventuellt tänkt på att gå i skolan och störst av allt så skulle jag ha ett barn på 1 år och ca. 4 månader. Den skulle nog ganska precis lärt sig att gå, sagt några ord och bara varit allmänt söt med gigantoriska ögon.

Barnet skulle nog varit lyckat och välutvecklat och så men jag hade nog inte varit helt okej. Och det är ju inte snällt mot mitt eventuella barn att ha en helt misslyckat mamma.

Men ändå så inbillar jag mig att om jag skulle bli gravid nu så skulle jag vara mer lyckad och att jag kanske skulle lyckas att klara skolan samtidigt som jag hade ett litet barn. Jag menar jag är knappt där nu men jag är fortfarande godkänd i alla kurser. Även om det skulle var skillnad att ha ett litet barn, men jag tror jag skulle klara det. Bara det att vi skulle inte ha några pengar och vi skulle vara tvugna att bo och snylta på antingen mamma eller pappa.

Men jag vet själv att det är bäst att jag väntar till skolan är klar. Eller i alla fall till det bara är någon månad kvar..hehe.

/Donno

Usch, trodde faktiskt att jag skulle lyckas vara i skolan i 3 veckor, men nope.

Men som tur är så missar jag inget jätte stort idag. Så det blir sitta hemma och göra projektarbetet i hälsopedagogiken.

Vi håller på med nationella svenska nu, har gjort klart muntliga och läsförståelsen så imorgon blir det skrivdelen.

Sen den 3 och 16 maj så har vi engelska nationella, gjorde muntliga engelska i måndags. Sen så har vi matte nationella den 22 maj.

Det jobbigaste är att det är olika ämnen, i svenskan så pratar vi om relationer och så på engelskan om "the real life". Det vore mycket enklare om det var samma ämne, eftersom vi inte har så mycket tid på engelskan. Och det tycker jag bara är konstigt. På engelska skrivdelen har vi 1h och 20 min medans på svenska skrivdelen har vi 3 h på oss...

Blir så galen på skolan ibland.

/Donno

Fan vad trött jag är på det här nu.

Både igår och idag vaknade jag helt DRÄNKT i svett och med en puls som heter duga. Och så har jag bara haft världens brutalaste känsla av att ha varit jagad. Jag minns inte vad jag drömt eller vad jag är rädd för. Men jag sitter och stirrar på alla fönster/dörrar jag kan se i minst en halvtimme efteråt.

Sen då jag skulle lägga mig i sängen igen för att vila lite, klockan var bara halv 7, så kan jag inte. För då har ryggjäveln låst sig igen. Och det känns verkligen som att ryggen ska gå av så fort jag tar ett steg. Men visst, det blir skola idag. Sista dagen att redovisa svenska muntliga så. Om inte annat får jag åka dit och göra det med henne och sen åka hem igen. Eller så får jag bara sitta och ha ont hela dagen.

Tycker om mitt underbara liv ibland.

/Donno

Snart är det dags.

Snart ska jag bli vuxen.

Vill men vill ändå inte.

Det här kommer nog vara den jobbigaste födelsedagen hittills.

/Donno

Undrar om det finns något som heter skolfobi?

Idag är första dagen på länge som jag vaknat utan att ha haft mega ont i ryggen. Så jag vet att jag skulle nog orka sitta i skolan idag, kanske tills vi slutar? Men ändå, det finns fortfarande något som säger att jag inte ska tid. Jag VILL verkligen inte sätta mig och åka 1 h och en kvart bara för att sitta i skolan och "lära mig" saker. Visst vi har lektioner som vi faktiskt lär oss någonting på, men tyvärr var dom lektionerna ledda av svenskaläraren vi hade första terminen. Det var också dom lektionerna som faktiskt var roliga.

Jag känner mig jätte dålig som inte kan ta mig själv i kragen och bara kasta mig själv till skolan. Och om jag känner mig själv rätt så kan ingen annan det heller. Det är bara jag som bestämmer över mig själv och så känns det lite som att om någon annan kommer och lägger sig i (beroende på vem det är, men dom flesta) så kommer jag bara bli trotsig och stanna hemma bara för att dom tjatar.

Damn, jag beöver verkligen en psykolog.

Men nu jävlar, om jag är i skolan 3 veckor utan att gå hem tidigt eller vara hemma över huvudtaget så ska jag.....

....hhmmm... får komma på något vettigt pris. Men resultat visas om 3 veckor.

/Donno

Ibland förstår jag inte varför jag fortfarande går i skolan. Jag triffs bäst och lär mig mest då jag är ute och arbetar i verkliga livet. Sen skulle det bara vara skönt att ha lite mer ekonomi än 1050:- i månaden.

Sen vill jag egentligen bli vuxen och ha barn och så. Även om det skrämmer mig så vet jag att det är det jag vill, jag vill inte sitta i någon jävla skolbänk medans hälften av klassen inte ens är torra bakom öronen än. Och andra hälften fattar ändå inte vad det är som händer för att dom är bara för dumma i huvudet. Jag hatar verkligen att gå i skolan, jag är inte en plugg-person. Visst, jag har lätt att lära mig och om jag bara ville skulle det nog inte vara så svårt att få högsta betyg i allt. Det är bara att då kroppen inte vill och hjärnan inte orkar lyssna egenom allt skit som är runt omkring tar det stopp.

Jag vill inte att det ska vara så, men jag tror jag har kommit fram till vad det är som får mig att må dåligt, och det är nog att jag är fast med den här klassen i 2 år till. Kan bara hoppas att dom växer upp eller hoppar av. Bara tanken att gå till skolan ger mig huvudvärk. Sen hjälper det knappast till att det känns som knivar skär in i min rygg så fort jag reser mig/sätter/lägger mig ner eller försöker röra mig eller överhuvudtaget sitter eller står för länge.

Jag kanske borde ta och skaffa mig en ny psykolog i alla fall. Så jag orkar dom här två åren utan att hoppa av. För då vet jag att jag inte kommer orka plugga upp allt sen. Bara synd att man inte kan tenta av allt skit så man kan bli klar till i alla fall nästa år. Även om det skulle innebär en helvetes massa plugg nu. Men bara så man kan få den där examen och kunna komma ut och jobba.

/Donno

Nu är jag lite gladare, om man bortser från att min nacke/rygg knakade väldigt konstigt nyss och nu vågar jag inte röra mig.

Igår skulle jag dra ner massor med roliga spel till GBA (Gameboy Advance) och typ 20 spel senare så ska jag extrahera dom och så lägga dom i rätt mapp.... och så finns dom inte i hämtade filer! Så söker jag på hela hårddisken, nope, ingenstans! Men nu idag så märkte jag att då dom var färdiga så hade dom hamnat i temp filen, fast om man kollar på inställningarna så ska alla filer hamna i hämtade filer! Så jag är arg, det var fortfarande så då jag försökte med en annan sida, men så flyttade jag över zip filen direkt till hämtade filer då den var klar.

Men det suger lite, jag har mario party advance och så pokémon red/green.

Men det får vara så ett tag, orkar inte bråka med den skiten nu.

Åh, fixade Zelda till zsnes också, hihi, så länge sen :D

/Donno

Usch och fy och blä och massor med andra negativa ord. Nu är det bara en vecka kvar till jag blir vuxen.

Det känns lagom jobbigt faktiskt, men jag är glad över att jag inte fått någon helt utslagen panikattack över det....än.

Bara för att jag fyller 18 måste man ju göra en massa saker....

• Måste skaffa mig ett leg.
• Ska skriva in mig på öbo.
• Ska skriva in mig på blahajobbskitgrejsommanvartvungenattvara18på.
• Ta ordentligt tag i att övningsköra och sätta datum för när jag abslout ska vara klar med körkortet annars ska valfri person få göra precis vad den vill med mig i en vecka och jag får inte säga nej. (typ)
• Öka mina ninjaskills så att inte alla småbarn ser mig och kan be mig köpa cigg åt dom.

Sen finns det nog massor med grejer jag måste göra, men det minns jag inte.

Sen bara känslan att få göra allting...typ :p

Jag menar jag får gå ut på krogen om jag vill (på rätt dagar), jag får gå och köpa hur mycket snus och cigg jag vill (bara jag har råd), om det skulle vara valår i år så skulle jag få rösta om jag ville....

Hoppas det känns bättre då man väl är förbi det.

/Donno