Usch och fy och blä och massor med andra negativa ord. Nu är det bara en vecka kvar till jag blir vuxen.

Det känns lagom jobbigt faktiskt, men jag är glad över att jag inte fått någon helt utslagen panikattack över det....än.

Bara för att jag fyller 18 måste man ju göra en massa saker....

• Måste skaffa mig ett leg.
• Ska skriva in mig på öbo.
• Ska skriva in mig på blahajobbskitgrejsommanvartvungenattvara18på.
• Ta ordentligt tag i att övningsköra och sätta datum för när jag abslout ska vara klar med körkortet annars ska valfri person få göra precis vad den vill med mig i en vecka och jag får inte säga nej. (typ)
• Öka mina ninjaskills så att inte alla småbarn ser mig och kan be mig köpa cigg åt dom.

Sen finns det nog massor med grejer jag måste göra, men det minns jag inte.

Sen bara känslan att få göra allting...typ :p

Jag menar jag får gå ut på krogen om jag vill (på rätt dagar), jag får gå och köpa hur mycket snus och cigg jag vill (bara jag har råd), om det skulle vara valår i år så skulle jag få rösta om jag ville....

Hoppas det känns bättre då man väl är förbi det.

/Donno

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har inte skrivit på flera år känns det som. Orkar fan inte mer. Blir så trött på människor som sviker när de sagt att de ska stå där. Måste skaffa mig nya vänner, ny partner och allt. Måste göra om och göra rätt. Helst flytta, byta namn till Ull...

Trodde inte det skulle kännas så mycket, så jävla ont.  Både i själen och i kroppen. Hjärtat är ingen idé att ens ta med. Vill egentligen inte ens skriva om det eftersom jag inte vill dra ner någon. Men måste få ventilera.  Känns som jag har sval...

Känner hur allting som jag kämpat för att hålla uppe håller på att rasa ner på mig. Om jag försöker laga en vägg så rasar en annan ner och den tredje brinner upp. Det är bara för mycket, all stress, ingenting som går ihop som jag vill.  Min dröm ju...

ALDRIG att det skulle kunna vara lugnt mer än en vecka. För fan. Antingen är det småtjaffs med pojkvän eller så är det kroppen som jävlar eller så är det något av hemmen som har något skummt för sig.  Men det är ju bara utmärkt om allt är på en gån...

Ett barn utan en mamma klarar sig, det äter ersättning och har antagligen en fosterfamilj eller någon annan som tar hand om den. Ger den mat, kärlek, närhet och allting annat ett barn behöver.    Men vad gör man åt en mamma som inte har något bar...