Fan vad trött jag är på det här nu.

Både igår och idag vaknade jag helt DRÄNKT i svett och med en puls som heter duga. Och så har jag bara haft världens brutalaste känsla av att ha varit jagad. Jag minns inte vad jag drömt eller vad jag är rädd för. Men jag sitter och stirrar på alla fönster/dörrar jag kan se i minst en halvtimme efteråt.

Sen då jag skulle lägga mig i sängen igen för att vila lite, klockan var bara halv 7, så kan jag inte. För då har ryggjäveln låst sig igen. Och det känns verkligen som att ryggen ska gå av så fort jag tar ett steg. Men visst, det blir skola idag. Sista dagen att redovisa svenska muntliga så. Om inte annat får jag åka dit och göra det med henne och sen åka hem igen. Eller så får jag bara sitta och ha ont hela dagen.

Tycker om mitt underbara liv ibland.

/Donno

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har inte skrivit på flera år känns det som. Orkar fan inte mer. Blir så trött på människor som sviker när de sagt att de ska stå där. Måste skaffa mig nya vänner, ny partner och allt. Måste göra om och göra rätt. Helst flytta, byta namn till Ull...

Trodde inte det skulle kännas så mycket, så jävla ont.  Både i själen och i kroppen. Hjärtat är ingen idé att ens ta med. Vill egentligen inte ens skriva om det eftersom jag inte vill dra ner någon. Men måste få ventilera.  Känns som jag har sval...

Känner hur allting som jag kämpat för att hålla uppe håller på att rasa ner på mig. Om jag försöker laga en vägg så rasar en annan ner och den tredje brinner upp. Det är bara för mycket, all stress, ingenting som går ihop som jag vill.  Min dröm ju...

ALDRIG att det skulle kunna vara lugnt mer än en vecka. För fan. Antingen är det småtjaffs med pojkvän eller så är det kroppen som jävlar eller så är det något av hemmen som har något skummt för sig.  Men det är ju bara utmärkt om allt är på en gån...

Ett barn utan en mamma klarar sig, det äter ersättning och har antagligen en fosterfamilj eller någon annan som tar hand om den. Ger den mat, kärlek, närhet och allting annat ett barn behöver.    Men vad gör man åt en mamma som inte har något bar...