Undrar om det finns något som heter skolfobi?

Idag är första dagen på länge som jag vaknat utan att ha haft mega ont i ryggen. Så jag vet att jag skulle nog orka sitta i skolan idag, kanske tills vi slutar? Men ändå, det finns fortfarande något som säger att jag inte ska tid. Jag VILL verkligen inte sätta mig och åka 1 h och en kvart bara för att sitta i skolan och "lära mig" saker. Visst vi har lektioner som vi faktiskt lär oss någonting på, men tyvärr var dom lektionerna ledda av svenskaläraren vi hade första terminen. Det var också dom lektionerna som faktiskt var roliga.

Jag känner mig jätte dålig som inte kan ta mig själv i kragen och bara kasta mig själv till skolan. Och om jag känner mig själv rätt så kan ingen annan det heller. Det är bara jag som bestämmer över mig själv och så känns det lite som att om någon annan kommer och lägger sig i (beroende på vem det är, men dom flesta) så kommer jag bara bli trotsig och stanna hemma bara för att dom tjatar.

Damn, jag beöver verkligen en psykolog.

Men nu jävlar, om jag är i skolan 3 veckor utan att gå hem tidigt eller vara hemma över huvudtaget så ska jag.....

....hhmmm... får komma på något vettigt pris. Men resultat visas om 3 veckor.

/Donno

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har inte skrivit på flera år känns det som. Orkar fan inte mer. Blir så trött på människor som sviker när de sagt att de ska stå där. Måste skaffa mig nya vänner, ny partner och allt. Måste göra om och göra rätt. Helst flytta, byta namn till Ull...

Trodde inte det skulle kännas så mycket, så jävla ont.  Både i själen och i kroppen. Hjärtat är ingen idé att ens ta med. Vill egentligen inte ens skriva om det eftersom jag inte vill dra ner någon. Men måste få ventilera.  Känns som jag har sval...

Känner hur allting som jag kämpat för att hålla uppe håller på att rasa ner på mig. Om jag försöker laga en vägg så rasar en annan ner och den tredje brinner upp. Det är bara för mycket, all stress, ingenting som går ihop som jag vill.  Min dröm ju...

ALDRIG att det skulle kunna vara lugnt mer än en vecka. För fan. Antingen är det småtjaffs med pojkvän eller så är det kroppen som jävlar eller så är det något av hemmen som har något skummt för sig.  Men det är ju bara utmärkt om allt är på en gån...

Ett barn utan en mamma klarar sig, det äter ersättning och har antagligen en fosterfamilj eller någon annan som tar hand om den. Ger den mat, kärlek, närhet och allting annat ett barn behöver.    Men vad gör man åt en mamma som inte har något bar...