Ångrar lite att jag är för snabb med att skriva av mig. Ibland kan det faktiskt bli bra ändå. Eller ja, i alla fall lite bra. :)

Vet inte riktigt hur jag ska förklara det. Men numera känns det som att jag sitter i mitt hål igen, ni som följt mig ett tag vet vilket hål jag pratar om, mitt underbara hål som kommer tillbaka lite här och där. Och ju mer skit som händer, ju längre ner kommer jag. Igår är ett bevis på att man måste må dåligt för att kunna må bra. Igår kväll/natt trodde jag att jag skulle falla rakt ner i mitt hål och sedan bli liggandes där...men till slut så fick jag ett litet rep nerskickat till mig. Underbart rep, även om det kanske inte håller så har jag i alla fall det där repet. Så länge jag håller fast mig i repet så kan jag inte falla längre ner, och kanske, men bara kanske så kan jag till och med klätra en bit upp.

Men idag blir nog en bra dag, får ha mina "egna" ungdomar på praktiken idag! Underbart!

/Donno

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har inte skrivit på flera år känns det som. Orkar fan inte mer. Blir så trött på människor som sviker när de sagt att de ska stå där. Måste skaffa mig nya vänner, ny partner och allt. Måste göra om och göra rätt. Helst flytta, byta namn till Ull...

Trodde inte det skulle kännas så mycket, så jävla ont.  Både i själen och i kroppen. Hjärtat är ingen idé att ens ta med. Vill egentligen inte ens skriva om det eftersom jag inte vill dra ner någon. Men måste få ventilera.  Känns som jag har sval...

Känner hur allting som jag kämpat för att hålla uppe håller på att rasa ner på mig. Om jag försöker laga en vägg så rasar en annan ner och den tredje brinner upp. Det är bara för mycket, all stress, ingenting som går ihop som jag vill.  Min dröm ju...

ALDRIG att det skulle kunna vara lugnt mer än en vecka. För fan. Antingen är det småtjaffs med pojkvän eller så är det kroppen som jävlar eller så är det något av hemmen som har något skummt för sig.  Men det är ju bara utmärkt om allt är på en gån...

Ett barn utan en mamma klarar sig, det äter ersättning och har antagligen en fosterfamilj eller någon annan som tar hand om den. Ger den mat, kärlek, närhet och allting annat ett barn behöver.    Men vad gör man åt en mamma som inte har något bar...