Idag för två år sedan så tog tog jag in en liten kisse som var dräktig. Hon bodde in sig i en kattbur jätte snabbt och var helt okej med att vi flyttade in henne och hennes jättemage hos mamma. Sedan då jag vaknade morgonen efter så fanns det 2 små killar som pep och hade sig inne hos Cassandra (som jag döpt mamman till). Och så senare på dagen så kom det en liten tjej också. 

Det var en helt underbar tid, älskade att ha små pluttar att gosa med. Sedan efter 12-13 veckor så flyttade den ena lilla killen ner till Syltvik och fick ett mer spännande liv som stallkatt. 

Lilla tjejen har flyttat runt inom familjen, tyvärr så blev hon överkörd för någon vecka sedan.. (fina mio)

Och Ruffs som också finns kvar i familjen lever som stor och tjock innekatt hos Sara. 

Och Cassi har flytt från mamma till något par där borta. 

Så två år senare så finns en katt av dom 4 "vildkatterna" kvar i familjen..

Fina ruffsen :D 

Vet inte riktigt vart jag tänkte komma med det här. Men men. 

/Donno

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har inte skrivit på flera år känns det som. Orkar fan inte mer. Blir så trött på människor som sviker när de sagt att de ska stå där. Måste skaffa mig nya vänner, ny partner och allt. Måste göra om och göra rätt. Helst flytta, byta namn till Ull...

Trodde inte det skulle kännas så mycket, så jävla ont.  Både i själen och i kroppen. Hjärtat är ingen idé att ens ta med. Vill egentligen inte ens skriva om det eftersom jag inte vill dra ner någon. Men måste få ventilera.  Känns som jag har sval...

Känner hur allting som jag kämpat för att hålla uppe håller på att rasa ner på mig. Om jag försöker laga en vägg så rasar en annan ner och den tredje brinner upp. Det är bara för mycket, all stress, ingenting som går ihop som jag vill.  Min dröm ju...

ALDRIG att det skulle kunna vara lugnt mer än en vecka. För fan. Antingen är det småtjaffs med pojkvän eller så är det kroppen som jävlar eller så är det något av hemmen som har något skummt för sig.  Men det är ju bara utmärkt om allt är på en gån...

Ett barn utan en mamma klarar sig, det äter ersättning och har antagligen en fosterfamilj eller någon annan som tar hand om den. Ger den mat, kärlek, närhet och allting annat ett barn behöver.    Men vad gör man åt en mamma som inte har något bar...