Direktlänk till inlägg 2 augusti 2012
Två nätter inne i huset som barn och djur vakt och sen två nätter boendes själv ute i min och Mickes stuga.. jag tror jag håller på att bli galen, får bara mer och mer ont i kroppen och blir bara mer och mer irriterad på folket här.
Sen blir jag mer irriterad på mig själv för att jag är irriterad och låter mig störas av dom andra. Med andra ord då det är något så blir jag dubbelt så snäsig som annars.
Men ibland undrar jag bara vad fan det är för idioter och varför iallafall den ena av dom inte blev aborterad i 223 månaden....
/Donno
Har inte skrivit på flera år känns det som. Orkar fan inte mer. Blir så trött på människor som sviker när de sagt att de ska stå där. Måste skaffa mig nya vänner, ny partner och allt. Måste göra om och göra rätt. Helst flytta, byta namn till Ull...
Trodde inte det skulle kännas så mycket, så jävla ont. Både i själen och i kroppen. Hjärtat är ingen idé att ens ta med. Vill egentligen inte ens skriva om det eftersom jag inte vill dra ner någon. Men måste få ventilera. Känns som jag har sval...
Känner hur allting som jag kämpat för att hålla uppe håller på att rasa ner på mig. Om jag försöker laga en vägg så rasar en annan ner och den tredje brinner upp. Det är bara för mycket, all stress, ingenting som går ihop som jag vill. Min dröm ju...
ALDRIG att det skulle kunna vara lugnt mer än en vecka. För fan. Antingen är det småtjaffs med pojkvän eller så är det kroppen som jävlar eller så är det något av hemmen som har något skummt för sig. Men det är ju bara utmärkt om allt är på en gån...
Ett barn utan en mamma klarar sig, det äter ersättning och har antagligen en fosterfamilj eller någon annan som tar hand om den. Ger den mat, kärlek, närhet och allting annat ett barn behöver. Men vad gör man åt en mamma som inte har något bar...
I've been through alot.
But I'm still here, still alive.
Stronger than ever.
1up