Jaa, har inte skrivit på ett tag, som vanligt dådå :P

Men har inte riktigt haft tid, jag tog med pojken och så bosatte vi oss ute i skogen med mamma tills 7 eller 8/6.

Vi kom hit förra torsdagen sen dess har vi hjälpt till så mycket vi kan här, och det är inte lite dom behöver hjälp med heller! Så hittills har vi passat barn, hund, hus, höns (av diverse raser) och så kalkoner. Sen har vi gjort i ordning på vårat hus som vi bor i, det är inte stort, men det är fint :)

Och jag är omdöpt, jag är numera kapten kalkon, med min sidekick; SHELDON :D

Och så två andra bilder, en på Sheldon och hans kalkonkompis och så en på nästan hela bebisgruppen :)

Så idag är det fullt upp, vi ska skyffla in en massa hö på kärran som sen ska köras bort till tippen, sen så ska vi plocka in ved och så på det passa lillasyster, gå ut med hunden och laga mat. Eller ja, mamma gjorde iordning korvstroganof igår så jag håller på att koka ris och värma den nu. Det är väll bara hoppas på att vi hinner en bit idag. Så har vi mindre att göra imorgon....

Så nu blir det disk och sen drar jag med vovve och lillasyster och badar :))

Så blir pojken kvar och får arbeta :D

/Donno

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har inte skrivit på flera år känns det som. Orkar fan inte mer. Blir så trött på människor som sviker när de sagt att de ska stå där. Måste skaffa mig nya vänner, ny partner och allt. Måste göra om och göra rätt. Helst flytta, byta namn till Ull...

Trodde inte det skulle kännas så mycket, så jävla ont.  Både i själen och i kroppen. Hjärtat är ingen idé att ens ta med. Vill egentligen inte ens skriva om det eftersom jag inte vill dra ner någon. Men måste få ventilera.  Känns som jag har sval...

Känner hur allting som jag kämpat för att hålla uppe håller på att rasa ner på mig. Om jag försöker laga en vägg så rasar en annan ner och den tredje brinner upp. Det är bara för mycket, all stress, ingenting som går ihop som jag vill.  Min dröm ju...

ALDRIG att det skulle kunna vara lugnt mer än en vecka. För fan. Antingen är det småtjaffs med pojkvän eller så är det kroppen som jävlar eller så är det något av hemmen som har något skummt för sig.  Men det är ju bara utmärkt om allt är på en gån...

Ett barn utan en mamma klarar sig, det äter ersättning och har antagligen en fosterfamilj eller någon annan som tar hand om den. Ger den mat, kärlek, närhet och allting annat ett barn behöver.    Men vad gör man åt en mamma som inte har något bar...