Mumma, sitter och äter after eight/nougat, spelar lite sims, läser lite av isfolket och har det relativt bra.

Har haft en ganska helt jätte skön helg med pojkvännen, vi hade ju inte träffats på hela veckan så det var ganska skönt att ha honom här, även om vi inte gjorde något speciellt utan mest bara låg och läste eller så.

Och så i fredags så var det ett halv år som vi varit tillsammans, tiden går ganska fort. Även om det varit jobbiga stunder ibland så skulle jag verkligen inte byta bort dom här 6 månaderna för något. Bläu vad jag låter stereotypisk, men det är så jag känner. (Skulle föredra att inte låta som en fjortis som varit tillsammans med sin pojkvän i 6 timmar och älskar honom SÅÅÅÅÅÅÅ mycket....)

Men ja, blev lite nattvandring igår då det var marknad, så skönt att tonåringarna bara springer bort från en så fort dom får syn på reflexvästen! Annars kanske man måste prata med dom, och det är ju lite jobbigt x)

Men men, två koppar kaffe senare är det dags för sängen och lite mer isfolk!

/Donno

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har inte skrivit på flera år känns det som. Orkar fan inte mer. Blir så trött på människor som sviker när de sagt att de ska stå där. Måste skaffa mig nya vänner, ny partner och allt. Måste göra om och göra rätt. Helst flytta, byta namn till Ull...

Trodde inte det skulle kännas så mycket, så jävla ont.  Både i själen och i kroppen. Hjärtat är ingen idé att ens ta med. Vill egentligen inte ens skriva om det eftersom jag inte vill dra ner någon. Men måste få ventilera.  Känns som jag har sval...

Känner hur allting som jag kämpat för att hålla uppe håller på att rasa ner på mig. Om jag försöker laga en vägg så rasar en annan ner och den tredje brinner upp. Det är bara för mycket, all stress, ingenting som går ihop som jag vill.  Min dröm ju...

ALDRIG att det skulle kunna vara lugnt mer än en vecka. För fan. Antingen är det småtjaffs med pojkvän eller så är det kroppen som jävlar eller så är det något av hemmen som har något skummt för sig.  Men det är ju bara utmärkt om allt är på en gån...

Ett barn utan en mamma klarar sig, det äter ersättning och har antagligen en fosterfamilj eller någon annan som tar hand om den. Ger den mat, kärlek, närhet och allting annat ett barn behöver.    Men vad gör man åt en mamma som inte har något bar...