Muhahha, jag har ett tangentbord som man faktiskt kan skriva ordentligt på och så en dator som inte dör så fort man gör något som är minsta lilla krävande för den :D

Känns ganska awesome.

Men till något helt annat, så känns en hel del saker ganska jobbiga just nu. Men som vanligt är det bara tugga kudde och försöka att inte skrika... typ.

Det jobbigaste är att jag blir så arg på mig själv för att jag är så jävla mesig egentligen. Eller för att jag inte kan förmedla mina känslor som jag vill. Så allt blir bara bajs då jag tänker något.

Det hjälper ju inte att jag nyss kom på att jag letar fortfarande efter sätt att få mig själv att må dåligt. Förstår inte hur man kommer ut ur ett sånt tillstånd, jag märker ju inte ens själv att jag gör det förens det är försent.

Om jag känner mig själv rätt så kommer det sluta med att jag ligger under täcket till sommarlovet, igen. Vill verkligen inte dit, men vet inte vad jag ska göra åt det heller. Och jag vet att om jag skulle ta kontakt med en psykolog (igen) så skulle jag bara få gå på dom 3 första mötena innan dom förklarar mig "frisk" eftersom jag har suttit och ljugit mig egenom alla möten. Att inte ens psykologer ser sånt, jag vet själv att jag underdriver då jag har problem. Det är ju det som är mitt största problem!

Om någon frågar hur det är så kan jag tänka att jag ska svara att det kanske inte är så bra men så kommer jag på mig själv med att stå där och säga att allt är så bra så och jag spyr regnbågar varje torsdag och min pet unicorn mår också så bra, han fick en ny rosa man häromdagen, ja, den är jätte fin!

Jag förstår inte hur den andra personen inte märker att jag står och ljuger den rakt upp i ansiktet. Men jag är tydligen så bra på att spela, eller så bryr sig folk helt enkelt inte.

/Donno

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har inte skrivit på flera år känns det som. Orkar fan inte mer. Blir så trött på människor som sviker när de sagt att de ska stå där. Måste skaffa mig nya vänner, ny partner och allt. Måste göra om och göra rätt. Helst flytta, byta namn till Ull...

Trodde inte det skulle kännas så mycket, så jävla ont.  Både i själen och i kroppen. Hjärtat är ingen idé att ens ta med. Vill egentligen inte ens skriva om det eftersom jag inte vill dra ner någon. Men måste få ventilera.  Känns som jag har sval...

Känner hur allting som jag kämpat för att hålla uppe håller på att rasa ner på mig. Om jag försöker laga en vägg så rasar en annan ner och den tredje brinner upp. Det är bara för mycket, all stress, ingenting som går ihop som jag vill.  Min dröm ju...

ALDRIG att det skulle kunna vara lugnt mer än en vecka. För fan. Antingen är det småtjaffs med pojkvän eller så är det kroppen som jävlar eller så är det något av hemmen som har något skummt för sig.  Men det är ju bara utmärkt om allt är på en gån...

Ett barn utan en mamma klarar sig, det äter ersättning och har antagligen en fosterfamilj eller någon annan som tar hand om den. Ger den mat, kärlek, närhet och allting annat ett barn behöver.    Men vad gör man åt en mamma som inte har något bar...