Usch vad jag inte är överrens med min kropp just nu,

mina kramper jag har i magen har nu kommit oftare, är starkare, håller i sig längre och så har de börjat krampa på båda sidor av magen istället för bara högra sidan.

Och då jag och Micke var på akuten (ca. 9-10 h) så fick vi inget svar på vad det kunde vara för något eller någon tillfällig hjälp heller för den delen.

Sen låste sig min rygg igår och sen dess har jag inte kunnat resa mig upp själv, knappt kunnat gå eller något. Men vad fan, det är skit samma, om jag inte går till skolan nu så blir jag av med studiebidraget också.

Sen flyttar jag till Pålsboda igen, det funkade inte riktigt att bo i stan med syster så då blir det flytta till pappa igen. Känns sådär lagom kul då det känns som att allt annat bara faller sönder omkring mig. Men funkar det inte så funkar det inte.

Sen hamnar jag väldigt lätt efter numera eftersom kroppen har börjat dampa i stort sett överallt så blir jag hemma väldigt mycket, känns också sådär lagom kul.

Det bästa som skulle hända mig nu var nog att läkarna hittar felet så man kan behandla det (eller i alla fall få piller för smärtan...) och jag blev rik så jag kunde hjälpa alla jag ville. Lite hjälp kanske? Man kommer inte så långt utan körkort eller utan en fungerande kropp. Men förhoppningsvis börjar jag övningsköra med Ewi så får jag en del gjord i alla fall.

trulululululu, nu har jag inget mer att gnälla över, over and out!

/Donno

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har inte skrivit på flera år känns det som. Orkar fan inte mer. Blir så trött på människor som sviker när de sagt att de ska stå där. Måste skaffa mig nya vänner, ny partner och allt. Måste göra om och göra rätt. Helst flytta, byta namn till Ull...

Trodde inte det skulle kännas så mycket, så jävla ont.  Både i själen och i kroppen. Hjärtat är ingen idé att ens ta med. Vill egentligen inte ens skriva om det eftersom jag inte vill dra ner någon. Men måste få ventilera.  Känns som jag har sval...

Känner hur allting som jag kämpat för att hålla uppe håller på att rasa ner på mig. Om jag försöker laga en vägg så rasar en annan ner och den tredje brinner upp. Det är bara för mycket, all stress, ingenting som går ihop som jag vill.  Min dröm ju...

ALDRIG att det skulle kunna vara lugnt mer än en vecka. För fan. Antingen är det småtjaffs med pojkvän eller så är det kroppen som jävlar eller så är det något av hemmen som har något skummt för sig.  Men det är ju bara utmärkt om allt är på en gån...

Ett barn utan en mamma klarar sig, det äter ersättning och har antagligen en fosterfamilj eller någon annan som tar hand om den. Ger den mat, kärlek, närhet och allting annat ett barn behöver.    Men vad gör man åt en mamma som inte har något bar...