Vilka underbara säten länsbussarna har! Jag somnade innan vi ens kommit förbi Tybble. Jag tror jag vänjer mig väldigt snabbt vid vissa saker. Det tog inte alls lång tid innan jag vande bort mig att sova själv, nu tycker jag att det är jätte jobbigt att bara tänka på att gå och lägga mig själv.

Tillbaka till bussarna, jag förstår verkligen inte varför dom inte har sånna säten på ALLA bussar, stadsbussarna skulle behöva sånna säten. Fast det kanske är för att man inte ska sätta sig så bekvämt (eller kunna sitta bekvämt alls) så man inte missar sin hållplats... fast det skulle verkligen inte skada med bara ett tunt skumgummilager eller nått på stadsbussarna så man slipper sitta på plast och tyg bara.

Kan inte tro hur snabbt tiden går, det är redan den 20 januari, om en vecka har jag och Micke varit tillsammans 3 månader. Känns konstigt men ändå bra, trivs verkligen som det är nu. Skulle bara vilja fixa mitt hår, men annars är det inte så mycket och klaga på.

Imorgon får jag leka med mina bustrollisar också! Har saknat dom asmycket faktiskt.. så imorgon blir det leka av :D

Men får väll ta och leta reda på någon säng och sova i....själv..

/Donno

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har inte skrivit på flera år känns det som. Orkar fan inte mer. Blir så trött på människor som sviker när de sagt att de ska stå där. Måste skaffa mig nya vänner, ny partner och allt. Måste göra om och göra rätt. Helst flytta, byta namn till Ull...

Trodde inte det skulle kännas så mycket, så jävla ont.  Både i själen och i kroppen. Hjärtat är ingen idé att ens ta med. Vill egentligen inte ens skriva om det eftersom jag inte vill dra ner någon. Men måste få ventilera.  Känns som jag har sval...

Känner hur allting som jag kämpat för att hålla uppe håller på att rasa ner på mig. Om jag försöker laga en vägg så rasar en annan ner och den tredje brinner upp. Det är bara för mycket, all stress, ingenting som går ihop som jag vill.  Min dröm ju...

ALDRIG att det skulle kunna vara lugnt mer än en vecka. För fan. Antingen är det småtjaffs med pojkvän eller så är det kroppen som jävlar eller så är det något av hemmen som har något skummt för sig.  Men det är ju bara utmärkt om allt är på en gån...

Ett barn utan en mamma klarar sig, det äter ersättning och har antagligen en fosterfamilj eller någon annan som tar hand om den. Ger den mat, kärlek, närhet och allting annat ett barn behöver.    Men vad gör man åt en mamma som inte har något bar...